(Det som är relaterat helt till rubriken står i nästa stycke, hoppa gärna vidare direkt dit om ni behagar!) Jag har sommarlov och även om jag är ledsen och tycker det är tråkigt att jag inte har något jobb så är det en del av mig som känner att det är otroligt skönt att slippa jobba. Bara en sak - pengar. I'm running out of cash. Men hey, jag har vänner som bryr sig, en familj som älskar mig, tak över huvudet och kläder att ta på mig och det är väl det som räknas?!

Man klagar över saker som egentligen inte betyder ett skit. Tänk på alla de i fattiga länderna som inte ens har mat för dagen. Här klagar man över att man får lyfta på sitt lata arsle ur den sköna skinnsoffan för att fjärrkontrollen slutat fungera eller bara behöver bytas batterier på, vi klagar över att toalettpappret är slut när det enda vi behöver göra är att ta snabb och varm bil till affären för att köpa nytt, vi klagar när datorn inte fungerar som den "ska" göra, vi suckar och stönar när vår mobil inte har någon täckning när det finns familjer som sitter i läger eller av någon annan anledning inte haft någon somhelst kontakt med sina nära och kära på flera år (!). Vi klagar för att vi har för lite pengar till att köpa den där nya, supersnabba datorn som vi väntat så länge på att den ska komma ut i butikerna. Vi tycker att det är jobbigt när tunnelbanorna som är två minuter försenad plötsligt blivit fem minuter sen när det finns människor i olika länder som varje dag går flera mil för att hämta en dunke vatten som de sen ska bära den långa vägen tillbaka. Förstår ni vart jag vill komma? Vi klagar för mycket. Jag ska bli världsförälder...något kan man alltid göra! Bättre att försöka hjälpa till så gott det går än att inte göra något alls!